This is me

Många har frågat hur mitt nya liv som sambo är och hur det gick till när vi tog steget så här kommer därför en kort summering..

Jag och min älskling valde att flytta ihop efter att vi varit tillsammans i bara sex månader. Det var lite slumpen som avgjorde att det blev så samtidigt som vi båda kände att det var precis det vi ville och det inföll sig helt naturligt. Jag har alltid tidigare förespråkat att man ska ta det lugnt in i förhållanden och lära känna varann ordentligt så man inte förhastar sig in i något. Men helt plötsligt var det omöjligt då jag efter väldigt kort tid ville vara med honom dag som natt och hela tiden och när man inser att den andra känner precis likadant finns det ingen anledning att bromsa bara för sakens skull. Så då tänkte jag att det går ju lika bra att lära känna varandra längs vägen.

Ett exempel:
Vad jag inte visste innan var att båda jag och bf bygger klädhögar. Eller, jag visste ju att jag gjorde det men inte att han är likadan. Så fort vi använt något plagg så läggs det på hög på golvet istället för att hängas upp direkt.
Resultat:
+ Ingen av oss bråkar med den andra om att det ligger kläder överallt eftersom båda är lika skyldiga.
-  Hela lägenheten av full av klädhögar som ingen av oss brådskar med att plocka upp.

Exempel som det ovan finns det många av. Man kommer lixom på längs vägen att såhär funkar vi samtidigt som jag måste säga att det är en fördel att lära känna varann såhär direkt. Då slipper hela förhållandet "ändras" när man efter flera år tillsammans bestämmer sig för att bo ihop.

Jag menar vad gör det att det ligger en stor klädhög på golvet när ens älskling möter en i hallen efter en lång arbetsdag, bäddar ner en i soffan och lagar mat åt en medan man får prata av sig om allt som hänt under dagen. Det finns inget bättre.

Så från att förespråka ta det lugnt och känn efter så förespråkar jag nu "känn efter och kör bara!".