This is me

Ni vet när man är sådär übertrött att man skrattar åt precis allt? Det var vi idag på väg hem från skolan! Först satt fröknarna med och stirrade ut genom fönstret med tom blick. Såg verkligen ut som hela världens problem låg på deras axlar. Jag försöker diskret (läs: för odiskret) fiska upp mobilen och fånga det här ögonblicket på bild.

Men vad leder det till? Att vi alla brister ut i ett gapskratt som inte går att stoppa resten av bussfärden.
Vi är trötta, enormt slitna, (inte speciellt fagra, inte så som vi normalt är iaf), men det spelar lixom ingen roll.

Finns inget jag tycker bättre om än att skratta med mina vänner!