This is me

När man bodde själv var det okej att ibland stänga in sig, gråta ut och tycka synd om sig själv bara sådär utan anledning. När man är sambo, renoverar tillsammans med svärfar och bor över hos sambons familj för man har nylagt golv i hallen är det inte lika lätt att få spel för att allt är så ooootroligt orättvist. För det är det ju inte egentligen. Bara det att min länge beprövade strategi bryt ihop och kom igen får bytas ut till bit ihop och sluta tyck synd om dig själv!

Men jag tycker faktiskt allt att det är lite synd om mig ändå. Fast bara lite.